I morse klockan 09.30 blev jag väckt av KT-Sportens pingismästare Tomas Nilsson.
- Upp med dig, Larsa måste hem till frugan. Sa Nilsson.
Jag förbannade Larsa och hans tamdjurs beteende innan jag högst motvilligt klev upp ur den varma och sköna sängen på Hotell Plaza i Malmö, drog på mig ett par jeans och en slumpmässigt utvald t-shirt i all hast, och vandrade ner till entrén för att – trodde jag – avnjuta en härlig och väl tilltagen hotellfrukost.
Väl nere i entrén upptäckte jag dock att Larsa satt i bilen utanför entrén med motorn igång – beredd att rulla norrut vilken sekund som helst.
Jag övervägde med mig själv under ett par sekunder om jag skulle vara egoistisk nog att låta sällskapet i bilen vänta några minuter under tiden jag slängde i mig ett par frallor – och kom snabbt fram till att det skulle jag.
Min frukost i morse blev inte så väl tilltagen som jag först tänkt att den skulle bli, och det fanns inte heller någon tid till njutning.
Efter att ha sett Bofors förlora mot Malmö i play-off spelet till elitseriekvalet igår kväll, och blivit tvungen att acceptera det faktum att Bofors säsong är över så kändes allt ganska pissigt, rent ut sagt.
Jag hade alltså behövt en bra start på dagen idag för att få lite jämvikt i tillvaron.
Den start på dagen jag egentligen hade behövt blev jag direkt berövad på av Kurirens antagligen sämsta bilförare Larsa Grahn, och även indirekt av hans fru.
Så – nästa gång jag ska ut på turné med Larsa så är min intention att hålla ett kvartsamtal med hans fru för att undvika att samma scenario upprepar sig.
Bofors säsong är över, mina morgonrutiner har rubbats och det är ont om drickbart vatten i Afrika. Vad fan händer med världen?
I övrigt var det dock en mycket trevlig resa till Malmö, sällskapet var – trots incidenten i morse – av hög klass.
Nu är vi i alla fall hemma efter en lång bilresa som kändes dubbelt så lång mot vad den faktiskt var.
Eller ja, hemma – just nu är jag faktiskt på plats i Löfbergs Lila Arena och kollar på Färjestad – Södertälje.
En helt betydelselös och ointressant match egentligen, men ändå mindre ointressant än att inte göra någonting alls.
Det är dumt att klaga – Larsa har det värre…
